Promenad och en Förbjuden Stad
Vad är det som går och går och går men kommer aldrig till dörren?
Man skulle lätt kunna missta "klockan" för att vara svaret. Men nej, idag var det vi som gick och gick och gick.
Det började med en gående McDonal'sfrukost till huvudingången till den Förbjudna Staden.
Först chockades vi av de otroliga folkmassorna som rörde sig i centrala Beijing. Sedan chockades vi av de långa köerna till dagens huvudmål. Och till sist chockades vi av den Förbjudna Stadens storslagenhet.
Folkmassorna som rörde sig över palatsområdet var oändliga och gula. Inte en västerlänning stod att finna. Och frågan är väl om det var vi eller den Förbjudna Staden som var deras huvudattraktion för dagen. För de tittade, tittade och tittade, sedan tog de en bild.
Förbjudna Staden kan inte beskrivas i siffror och med bilder på ett sådant sätt att någon människa kan förstå vad den innebär. Det finns bara ett sätt som man kan vinna den erfarenheten, och det är genom att uppleva den i Beijing.
Efter att vi klivit ut genom porten och över alla höga trösklar så påbörjade vi vår vandring mot toppen av Coal Hill, utsiktspunkten över palatsområdet.
Till följd av en förmiddag i påträngande värme och många tagna steg behövde vi mat. Det hittade vi på en kinesisk restaurang ett stenkast från vallgraven runt kejsarens gamla bostad.
Vi beställde något, vi vet fortfarande inte vad, vi vet bara att det inte smakade som McDonald's.
Smakupplevelsen gav oss ny energi och av det bar av det buddhitiska templet, Lamatemplet.
Det mest sevärda där var en 18,5 meter hög Buddha i trä.
Av bara farten tod vi Drum Tower och Bell Tower på vägen hem. Först då insåg vi hur långt vi hade gått denna fantastiska lördag i augusti. Så vi slutade gå, och satte oss i en taxi tillbaks till vårt förstklassiga vandrarhem.
/Monsieur Östgren & Señor Strömberg
Mittens Rike
Idag har vi avslutat den sista etappen på en oförglömlig, men stundtals påfrestande, resa längs den Transsibiriska järnvägen, och tagit oss til... Beijing!
Att komma in i Kina var en minst sagt omständig historia. På grund av att Kina inte har samma spårbredd på sin järnväg som Mongoliet och Ryssland, var vi helt enkelt tvungna att byta "hjul". Som ni kanske förstår är det inte rikitgt samma sak som att byta däck på bilen hemma... Hela tåget lyftes upp av domkrafter och efter ungefär en timmes arbete hade vi nya boggies (hjul) på hela tåget!
Att komma till huvudstaden i Mitten Rike, kinesernas namn på sitt hemland, var en upplevelse. En stad med Seriges dubbla befolkning är en omställning för en polkagrisbagare och en arbetslös från Gränna. Vi lyckades få en glimt av världens största torg, Himmelska Fridens Torg, samt världens största palats, den Förbjudna Staden, en imponerande försmak av vad som komma skall. Något annat som var storslaget var tydligen... vi. I alla fall tillräckligt för att vi skulle bli uttittade på McDonalds, och sedan fotopgraferade av en nyfiken kines.
Read The Blogg or be a dog! :)
/Alexander & John
Los Ángeles
Nej, vi är inte i staden på den nordamerikanska västkusten - vi är i Ulan Bator.
Man skulle lätt kunna gå på Lonely Planets nedrackning av den mongolska huvudstaden och ge upp allt hopp direkt när de skriver saker som att det är den kallaste och fulaste huvudstaden i världen. Men sedan vi anlände har vi blivit mer eller mindre idel positivt överraskade.
Vi menar, vem kan klaga på 25 grader, sol och kvinnor med oklanderliga kroppar. För trots att det är det folkglaste landet i världen (1,8 inv/km²) så har Djingis khans ättlingar något i DNA:t som gör dem till änglaliknande varelser.
Men nog om det åttonde underverket nu.
Här ser ni Simon posera framför landshjäten Sukhbaatar på tisdagsmorgonen.
Här i Ulan Bator har vi varit goda och duktiga turister. Vi har bland annat besökt Sukhbaatar square, Gandan klostret, två museum och den lokala marknaden som får IKEA att kännas överflödigt.
Vi har bott på UB Guesthouse, det är ett litet mysigt ställe som påminner mycket om en studentkorridor. Frukost ingick i platserna i sovsalen och WIFI är gratis med.
Nu har vi växlat in våra Tögrög i utbyte mot Yuan och riktar således siktet mot Kina.
Tåget avgår kl. 08:05 lokal tid imorgon, och vi förväntas anlända till Peking någon gång efter lunchtid på fredag.
Och här ser ni Eriks poseringskontring framför den mongolska parlamentsbyggnaden
Tack för att ni läser det enda rätta - vår blogg :)
/SImon & Erik
Transsibiriska järnvägen
Då var det över... 5 nätter och 4 dagar på Transsibiriska järnvägen är till ända.
Det har varit minst sagt speciellt. Det har stundtals kännts som ett ändlöst äventyr i en miminal kupé på fyra bäddar där man har suttit och räknat timmarna till nästa måltid.
Men tro inte att vi ångrar vår resa. Tvärtom... det är ett minne för livet.
Vi spenderade dagarna med att sova till kl 12, äta mat, läsa, kolla ut genom fönstret på den enorma björskogen, sova, gå av på någon hållplats då och då och sedan äta lite mer.
När vi fick tag på ryska kex var vi nära att uppnå nirvana. Vi delade kupé med Mika från Helsingfors, han var något bättre förberedd än oss och hade med sig bland annat Havregrynsgröt och Kaffe.
Tack för alla kommentarer!
/Simon & Erik
Mysiga Moskva
Hellu!
Vi lever och har tagit oss till det första målet på vår resa: Moskva! Världens näst största tunnelbsanresystem visar sig verkligen vara... stort, tack till de två snälla kvinnorna som hjälpte oss! I dag har vi klarat av hela den ryska huvudstaden: Röda Torget, Kreml, St. Basil-katedralren och frsamför allt: Lenins Grav! Tufft! Nu bär det vidare not sibrien och 5 dagarn oavbrutet tågåkande!
Här står vi vackra på Röda Torget!
Pling!!! /Erik
17 hours
"17 HOURS" , det kunde varit en grym filmtitel, men sådant är inte fallet. Det är så många timmar det är kvar till take-off på Arlanda. Som ni kan se så är tummarna riktade mot himlen och blickarna riktade mot Asien, först o främst mot Röda Torget, St. Basils katedralen och Kremel, det vill säga Moskva som är vår första destination.
Timmarna innan planet stiger kommer vara nervösa. Jag vill tro att vi är förberedda för det här. Praktiskt, ja, mentalt, nja... Asien är Asien. Jag har gått i väggen i Asien tidigare. Hoppas det inte kommer att upprepas, det kommer att upprepas, tro mig...
Väskorna är packade, passen är fulla med magiska visum som vi nu ska utnyttja.
Peace!
/Simon
7 Dagar kvar
Sju dagar kvar, dukoraldag, nervositet börjar bli en del av vardagen...
Är checklistan för lång? För kort? Eller precis lagom?
Varför ska kinesiska Yen vara så dyr?
Hur länge kommer vi att stirra in i den ändlösa skogen längs transsibiriska och hur kommer nudlarna smaka?
Jaja.. alla frågor kommer på ett eller annat sätt få ett svar under de närmaste månaderna.
Här är några av platserna vi ska besöka. Skulle vara intressant och se om någon kände till alla platserna.
Den här bloggen ska vi försöka hålla uppdaterad under hela vår resa.
/Simon
