Expedition.asia

Efter 101 dagar, 11 länder, 22 timmar flyg, 274 timmar tåg, 148 timmar buss och 22 000 kr fattigare är vi hemma i granna Gränna igen.
Vår resa som gick i princip felfritt var helt enkelt underbar!

Här står vi utanför Eriks dörr på Brahegatan.




Här följer några utmärkelser:

Eriks favoritland:
Kina

Motivering:
Det var verkligen Mittens Rike.

Simons favoritland:
Laos

Motviering:
För att baguetter och vattenfall är underbara.

Erik & Simons favoritstäder:
1. Hongkong
2. Beijing
3. Singapore

Största överraskningen:
Ulan Bator, Mongoliet

Största utropstecknet:
Musjakten i Phnom Penh!

Största frågetecknet:
Varför håller killar i Indien händer när indisk lag förbjuder homosexualitet?




Ett stort tack till:
Alla som har läst och kommenterat bloggen, familjen Erixon/Rosén (för deras gäsfrihet i Hongkong), Mika (för att han lyckades hålla sig fräsch under hela Transsibiriska järnvägen), våra kära familjer och våra vänner Donken & KFC.

/Erik Alexander Östgren & John Simon Strömberg

Nu har vi avverkat den sista dagen av sight-seeing på vår fantastiska resa.

Vi satte oss i en autorickshaw på förmiddagen som tog oss runt i den indiska huvudstaden New Delhi.
Vår första stopp var India Gate. Den stora triumfbågen som står längs med paradgatan Ranjpath är ett minnesmärke över de 90 000 indiska soldater som dog under första världskriget.



Sedan stannade vi vid Bahaitemplet. Själva byggnaden är formad som en lotusblomma. Inuti helgedomen får man inte ha på sig skor och det är inte tillåtet att prata i den extremt lyhörda salen.



När det var dags för avfärd mot platsen där Gandhi blev skjuten fick vi punktering. Vår rickshawförare fick ta fram domkraften i form av en pinne och smutsa ner sin händer lite.



Vi kom iväg men vår förare visade sig ha bättre kunskaper i att byta däck än lokalsinne, av denna anledning fick vi aldrig se platsen där nationens fader dog.

På fredag förmiddag lyfter planet som ska ta oss västerut, tillbaka till Europa och tids nog till vår kära hemstad - Gränna.
En summering av resan kommer komma i ett blogginlägg som publiceras på lördag.

/Ulf & Lena

Gyllene  templet i Amritsar är sikhismens heligaste plats.


Templet är klätt i 750 kilo guld och är precis som religion själv en blandning av islam och hinduism.

För att få komma in på tempelområdet måste man ta av sig skorna och bära huvudbonad. Således sparkade vi av oss skorna och drog på oss våra nyinköpa bandanas.

Atmosfären var avkopplande. Att sitta ner vid vattnet som omringar det gyllene templet var ett skönt avbrott från det annars påfrestande Indien.

/Au & H2O

"The ebmodiment of all things pure" - Rudyard Kipling



Under några småkyliga morgontimmar i Agra begav vi oss till en av resans höjdpunkter - Taj Mahal.
Palatset som är byggt i marmor reflekterade de första solstrålarna och i den disiga morgonluften spreds en nästan mystisk stämning.

Det var kejsare Saha Jahan som år 1631 lät bygga Taj Mahal till sin favorithustru Mumtaz Mahals ära, när hon dog i barnsäng då hon födde deras fjortonde barn. 22 år senare stod gravpalatset färdigt.
Taj Mahal har blivit framröstat till ett av världens moderna sju underverk.



/Bank & Niva

Vår tid i Nepal har varit väldigt blandad. När vi först kom hit kände vi framförallt lättnad över att ha lämnat det häktiska Indien bakom oss. Atmosfären är mer avslappnad, och helt plötslig kunde vi njuta av västerländsk mat igen.

Första dagen tog vi oss till Pokhara, en mysig liten stad som fungerar som utgångspunkt om man vill göra en vandring i området Anapurna i Himalaya. Miljön var storslagen med det heliga berget Machapuchare (även kallad Fish-tail) som speglas i Pehwasjön vid Pokhara.

Vi bestämde oss för en fyradagarsvandring, och fyllda av förväntan gav vi oss ut i de fantastiska bergen med vår guide Yam.

Lyckan blev dock inte långvarig. Redan efter första dagen, då vi efter en ganska jobbig stigning hade kommit ungefär 2 000 meter över havet, drabbades Simon av en förmodad matförgiftning och tillbringade natten på och över toaletten. Detta innebar slutet på vår utflykt, och med steg tunga av besvikese vände vi åter mot Pokhara.

Efter en dags återhämtning på hotellet forsätte resan mot Kathmandu. Men innan avfärden var vi uppe i ottan och skådade soluppgången över Himalaya - en storslagen syn.


Simon med Anapurnaområdet i bakgrunden.


Väl i Kathmandu fortsatte problemen förfölja oss. Erik drabbades av magsjuka och missade nästan all sightseeing i staden förutom Durbartorget.

Alena besteg Simon det lilla berget i staden där stupan (buddhistisk helgedom) Swayambunath är belägen. Omringad av rökelse och apor kunde han njuta av en fin utsikt över Kathmandu.

/Staffan & Apelgrå

Efter att ha spenderat fyra dagar i Singapore var vi väl medvetna om att nästa destination, Calcutta, Indien, skulle bli annorlunda.

Men att landa i Indien var som att landa på en annan planet. Folket, strukturen, levnadsstandarden, tempot och mentaliteten var alla raka motsatser till det vi hade upplevt i utopialiknande Singapore.

Man kan se spår av den britiska kolonialtiden i Culcutta. De brittiskinspirerade taxibilarna, stora eleganta kolonialbyggnader - inte minst Victoria Memorial som var en positiv och vacker överraskning, engelskan och spåren av infrastruktur.

Tyvärr hjälper britternas tidigare ansträngningar föga i dagens Calcutta som består av 15 miljoner invånare, var av en skrämmande stor del lever i fattigdom. Under våra promenader på Calcuttas smutsiga och nedskräpade gator träffade vi ständigt på tiggare, hemlösa och till synes döende männikor.


Flower Market i Calcutta.

Nu är vi i en av Indiens och hinduismens heligaste städer - Varanasi.
Staden som ligger vid Ganges strand är tät, livlig och präglad av dess religösa innebörd. Här kan man i de täta gränderna nära floden även finna lugn och utrymme för sig själv.
Vi gav oss ut med en båt på Ganges i soluppgånen.


Folk badade, kläder tvättades, bål brann, riter utfördes, samtidigt som en majestätisk sol steg över den heliga staden Varanasi.



En lite småtrött Simon på Ganges.


/Erik & Simon

Vi landade i Kuala Lumpur fredagen den andra oktober.

Det är få städer som har överraskat så positivt under resan. Trots att man kände sig minst sagt handikappad som fotgängare här i Malaysias huvudstad, kunde vi återigen känna att det fanns struktur i världen.

Det som Kuala Lumpur är mest kännt för är världens högsta tvillingbyggnad, Petronas Twin Towers, som mäter otroliga 452 meter över marken. Detta landmärke har inspirerats av den muslimska arkitekturen och man kan återfinna ett flertal symboler från islam i konstruktionen av de båda tornen.

Tyvärr tog sjukdom överhand på Erik och han blev sängliggande på vårt hotellrum, som liknade en cell, under fyra dagars tid. Ett läkarbesök och några magiska piller senare börjar han dock bli sig lik. Det var dagar då han knappt åt någonting, men nu har han återfunnit aptiten och klämmer med glädje i sig en Zingerburgare från Kentucky Fried Chicken.

Under Eriks sjukdom så strosade Simon runt solo på de svårorigenterade gatorna, och insåg att även den till synes perfekta staden Kuala Lumpur har kontraster. På grund av den stora invandringen från olika delar av Asien så består staden av små områden där kulturer, mat och puls skiljer sig mycket från varandra. Det som gör staden speciell är att var man än befinner sig kan man se de väldiga tvillingskraporna.

Under den sjunde dagen i Kuala Lumpur var vi båda ute på gatan igen tillsammans. Vi besökte TV-tornet Menara KL, 421 meter högt. På 276 meters höjd stannade hissen vid utsiktsdäcket där vi hade en panoramavy över hela Kuala Lumpur.


/Erik & Simon

De senaste dagarna har spenderats i Kambodjas huvudstad Phnom Penh, en stad som i stor utsträckning är märkt av sitt ohyggliga förflutna. Under de komunistiska Röda Khmererna, med Pol Pot i spetsen, iscensattes histories kanske värsta folkmord. En tredejedel av den kambodjanska befolkingen dog under "Demokratiska Kampucheas partis" fyraåriga styre.

Det här är fängelset Toul Sleng, även kallat S-21

Vi har besökt Toul Sleng, som fungerade som fängelse, förhors- och tortyranläggning för alla de som ansågs "icke-önskvärda", samt Choeung Ek och dödens fält där tusentals männsikor avrättades. För att framtida generationer ska minnas vad som pågick mellan 1975 och 1979 har här uppförts en buddistisk stupa, fylld med kranier från några av de offer man har funnit i massgravarna.

Stupan vid "dödens fält" Choeung Ek



Stupans makabra innehåll


Det har varit den helt klart dystraste anhalten på resan. Men vi ser ljuset i söder.

/Simon & Erik

Nu har vi korsat gränsen till land nummer sju på vår resa - Kambodja.
Efter det bergiga Laos slogs vi av det flacka landskap som bredde ut sig i samtliga väderstreck, och fattigdomen som verkligen var påtaglig.

Resan från Bangkok till Siem Reap gick nästan för lätt, till ett minst sagt överkomligt pris. Tyvärr imponerade inte staden när vi väl anlände. Som tur är finns här dock en attraktion som bär upp Siem Reap, kanske hela Kambadja: Ruinstaden Angkor, även kallad världens åttonde underverk.

Erik vid Prasat Kravan

Huvudstaden i det gamla Khmerriket var större än vi hade kunnat föreställa oss, och vår privata tuk-tukförare tog oss till flertalet gamla tempel och palats. Kronan på verket var det magnifika Angkor Wat, ett hindusikt tempel som bygdes av en khmerkung under 1100-talet.


Här är vi framför Angkor Wat


Vi var onekligen mycket imponerande, och ångrade inte att vi hade betalat den ohyggligt höga entréavgiften på $20!


Simon hoppar på baksidan av Angkor Wat



Fortsätt kommentera, det uppskattar vi!

/Simon & Erik

Laos går från klarhet till klarhet. Luang Prabang, en idyllisk småstad i de norra delarna av landet, landade rakt i våra hjärtan. Lugnet, de pittoreska byggnaderna, och det vackra omgivande landskapet - allt påminner om det småstadsliv vi är vana vid. Att det är ett av UNESCOs världsarv förvånar oss inte.

Den första utflykten vi gjorde tog oss till vattenfallet Tat Kuang Si, ungefär 1 timmas bilresa från staden. Det natursköna området, tillsammans med bassänger att bada i, var en uppfriskande upplevelse.

Huvudmålet för vår vistelse i Luang Prabang var djungeltrekking. Tillsammans med ett holländskt par och två entusiastiska, lokala guider gav vi oss ut i den laotiska vildmarken.



Efter sex timmars effektiv vandring kom vi upp till vår lägerplats, en hmongby på toppen av ett berg. Med en fantastisk utisikt över det grönklädda landskapet,  ett samhälle orört av civilisationen. Endast solnedgången, som satte skyarna i brand, var värd den tunga stigningen uppför berget.

Erik och några av barnen i Hmongbyn.



Efter en lång, skön nattsömn tog vi oss ner igen. Badet i det lilla vattenfallet vid bergets fot var värt det.
Vi avlutade vår tvådagarsvandring med lätta steg genom byar, risfält och längs med uttorkade flodfåror.

Sista kvällen i Luang Prabang besteg vi berget som ligger mitt i staden. Solnedgången över den vackra staden blev en värdig avslutning på vistelsen i Laos före detta huvudstad.

Esteban: "Shit happens - more often if you are stupid."

/Erik & Simon