Angenäma Angkor & sega Siem Reap
Nu har vi korsat gränsen till land nummer sju på vår resa - Kambodja.
Efter det bergiga Laos slogs vi av det flacka landskap som bredde ut sig i samtliga väderstreck, och fattigdomen som verkligen var påtaglig.
Resan från Bangkok till Siem Reap gick nästan för lätt, till ett minst sagt överkomligt pris. Tyvärr imponerade inte staden när vi väl anlände. Som tur är finns här dock en attraktion som bär upp Siem Reap, kanske hela Kambadja: Ruinstaden Angkor, även kallad världens åttonde underverk.
Erik vid Prasat Kravan
Huvudstaden i det gamla Khmerriket var större än vi hade kunnat föreställa oss, och vår privata tuk-tukförare tog oss till flertalet gamla tempel och palats. Kronan på verket var det magnifika Angkor Wat, ett hindusikt tempel som bygdes av en khmerkung under 1100-talet.
Här är vi framför Angkor Wat
Vi var onekligen mycket imponerande, och ångrade inte att vi hade betalat den ohyggligt höga entréavgiften på $20!
Simon hoppar på baksidan av Angkor Wat
Fortsätt kommentera, det uppskattar vi!
/Simon & Erik
Lugna Luang Prabang
Laos går från klarhet till klarhet. Luang Prabang, en idyllisk småstad i de norra delarna av landet, landade rakt i våra hjärtan. Lugnet, de pittoreska byggnaderna, och det vackra omgivande landskapet - allt påminner om det småstadsliv vi är vana vid. Att det är ett av UNESCOs världsarv förvånar oss inte.
Den första utflykten vi gjorde tog oss till vattenfallet Tat Kuang Si, ungefär 1 timmas bilresa från staden. Det natursköna området, tillsammans med bassänger att bada i, var en uppfriskande upplevelse.
Huvudmålet för vår vistelse i Luang Prabang var djungeltrekking. Tillsammans med ett holländskt par och två entusiastiska, lokala guider gav vi oss ut i den laotiska vildmarken.
Efter sex timmars effektiv vandring kom vi upp till vår lägerplats, en hmongby på toppen av ett berg. Med en fantastisk utisikt över det grönklädda landskapet, ett samhälle orört av civilisationen. Endast solnedgången, som satte skyarna i brand, var värd den tunga stigningen uppför berget.
Erik och några av barnen i Hmongbyn.
Efter en lång, skön nattsömn tog vi oss ner igen. Badet i det lilla vattenfallet vid bergets fot var värt det.
Vi avlutade vår tvådagarsvandring med lätta steg genom byar, risfält och längs med uttorkade flodfåror.
Sista kvällen i Luang Prabang besteg vi berget som ligger mitt i staden. Solnedgången över den vackra staden blev en värdig avslutning på vistelsen i Laos före detta huvudstad.
Esteban: "Shit happens - more often if you are stupid."
/Erik & Simon
Vågor i Vang Vieng
Vientiane må vara den lugnaste huvudstaden vi sett än så länge med skandinaviska bagerier och svenska pizzerior.
Vang Vieng däremot hade åtskilligt att bjuda på - djupa grottor, avslappnad atmosfär, god mat, "Friends" och tubing.
Den 14 kilometer långa promenaden på den gröna landsbygden, omgiven av spetsiga kalkstensberg, var en otrolig upplevelse.
Tubingen var det vi hade hört mest om innan vi kom till Vang Vieng. Det var en färd på floden Nam Song i en ring med en flodbank täckt av barer och vattenlekar.
/Marcus Antonius & Titus Pullo
Vientiane må vara den lugnaste huvudstaden vi sett än så länge med skandinaviska bagerier och svenska pizzerior.
Erik framför Patuaxi i Vientiane
Vang Vieng däremot hade åtskilligt att bjuda på - djupa grottor, avslappnad atmosfär, god mat, "Friends" och tubing.
Den 14 kilometer långa promenaden på den gröna landsbygden, omgiven av spetsiga kalkstensberg, var en otrolig upplevelse.
Tubingen var det vi hade hört mest om innan vi kom till Vang Vieng. Det var en färd på floden Nam Song i en ring med en flodbank täckt av barer och vattenlekar.
/Marcus Antonius & Titus Pullo
Bangkok
För första gången sedan Moskva klev vi ombord på ett flygplan. Flight FD3725 tog oss från Saigon till Bangkok.
Den thailändska huvudstaden är en blandning av kultur genom palats, tempel och täta marknader i väst och skinande skyskrapor och hetsiga affärskvarter i öst.
Det mest imponerande vi såg under fredagens stadsvandring var Wat Pho, med sina 46 meter i längd och 15 meter i höjd är det Thailands största liggande Buddha.
Vi besökte även det före detta kungliga palatset. Där fick vi låna kläder, då shorts och linne inte ansågs vara anständig klädsel.
Under lördagen såg vi bland annat Segermonumentet, det 309 meter höga Baiyoke II och vandrade omkring bland stora och smått röriga shoppingcentrar.
För första gången sedan Moskva klev vi ombord på ett flygplan. Flight FD3725 tog oss från Saigon till Bangkok.
Den thailändska huvudstaden är en blandning av kultur genom palats, tempel och täta marknader i väst och skinande skyskrapor och hetsiga affärskvarter i öst.
Det mest imponerande vi såg under fredagens stadsvandring var Wat Pho, med sina 46 meter i längd och 15 meter i höjd är det Thailands största liggande Buddha.
Vi besökte även det före detta kungliga palatset. Där fick vi låna kläder, då shorts och linne inte ansågs vara anständig klädsel.
Under lördagen såg vi bland annat Segermonumentet, det 309 meter höga Baiyoke II och vandrade omkring bland stora och smått röriga shoppingcentrar.
/Simon & Erik
Superlativens Saigon
I går anlände vi, efter ännu en tur i de spännande liggbussarna, till Vietnams största stad, Ho Chi Mkinh-staden. Efter de sömniga dagarna på stranden i Nha Trang kändes pulsen i Saigon, som staden fortfarande kallas av alla, välkommen.
Staden visade sig överträffa våra förväntningar.
I går besökte vi Återföreningspalatset, som under vietnamkriget fungerade som presidentpalats för sydvietnameserna. Palatset visade sig vara en imponerande symbol över Sydvietnams och USAs krossade drömar och förhoppningar. Tomheten och tystnaden låg tung över byggnadskomplexet, samtidigt som vi slapp det förfall och dåiga underhåll, som tidigare har gjort oss besvikna.
Idag åkte vi på en guidad tur och utforskade det enorma tunnelsystem som ligger några kilometer utanför Saigon. Det hemliga undergjordiska systemet, som totalt är ofattbara 200 kilometer långt, tjänade till att göra USAs kamp mot Vietcon omöjlig.
Att dessutom kunna njuta av nygrillade köttbitar med ris för 7 kronor i de lokala gatuköken, gjorde att Saigon kunde tillfredställa våra magar såväl som våra hjärtan.
Under gårdagen anlände vi, efter ännu en tur i de spännande liggbussarna, till Vietnams största stad, Ho Chi Minh-staden. Efter de sömniga dagarna på stranden i Nha Trang kändes pulsen i Saigon, som staden fortfarande kallas av alla, välkommen.
Till vår glädje överträffade Saigon våra lågt ställda förväntningar på vietnameisiska städer.
I går besökte vi Återföreningspalatset, som under Vietnamkriget fungerade som presidentpalats för sydvietnameserna. Palatset visade sig vara en imponerande symbol över Sydvietnams och USAs krossade drömmar och förhoppningar. Tomheten och tystnaden låg tung över byggnadskomplexet, samtidigt som vi slapp det förfall och dåiga underhåll, som tidigare har gjort oss besvikna här i Vietnam.
Erik framför Återföreningspalatset
I dag åkte vi på en guidad tur och utforskade det enorma tunnelsystem som ligger några kilometer utanför Saigon. Det hemliga undergjordiska spindelnätet, som totalt är ofattbara 200 kilometer långt, tjänade till att göra USAs kamp mot Viet Cong omöjlig.
Simon leker FNL-soldat
Att dessutom kunna njuta av nygrillade köttbitar med ris för 7 kronor i de lokala gatuköken, gjorde att Saigon kunde tillfredställa våra magar såväl som våra hjärtan.
Simon avnjuter en utsökt måltid på en av Saigons många gatukök
/Simon och Erik
1 Månad
I dag jubilerar vi en månad på resande fot.
Efter konstant regn under gårdagens resa i sovbussen vågade ingen av oss hoppas på att molnen skulle skingra sig.
Men när vi nådda Nha Trang tidigt i morse reste sig solen i rask takt över det Sydkinesiska havet.
Vi ska vi stanna här i Nha Trang under några dagar, sedan bär det av mot Ho Chi Minh City.
Erik kan vara stand-in till Daniel Craig vilken dag som helst.
Tack för alla kommentarer. Fortsätt lämna spår efter er på vår blogg!
/Simon & Erik
Good morning Vietnam!
Om Hongkong är himmelriket så är kanske Hanoi Hades och resan till Vietnams huvudstad färden över Styx. I alla fall kändes det lite så när vi först anlände hit. Resan som egentligen inte var så lång tidsmässigt,tidsmässigt, 32 timmar, bestod av åtta olika etapper i olika fordon.
Bristen
Om Hongkong är himmelriket så är kanske Hanoi Hades och resan till Vietnams huvudstad färden över Styx. I alla fall kändes det lite så när vi först anlände dit på lördagseftermiddagen. Resan som egentligen inte var så lång tidsmässigt, 32 timmar, bestod av åtta olika etapper i åtta olika fordon.
Tröttheten var en faktor som påverkade första intrycket av mopedälskarnas Mecka.
Vi tog in på ett hotell som är rekommenderat av Lonely Planet. Vi stämde inte in i deras lovprisning och bytte till ett annat för halva priset. Receptionisten som vi hyrde rummet av kunde lätt misstas för att gå på ett antal olika droger.
Under vår dag av sight seeing i Hanoi så vandrade vi mest planlöst runt och såg Ho Chi Minhs mausoleum, strosade runt lite i Litteraturtemplet och besökte Militärmuséet.
"Må' gott. Dä ä' jättebra!"
Måndagen och tisdagen spenderade vi på en båt i Ha Long Bay, ett av UNESCOs världsarv.
Det var mycket vackert och när man inte såg en båt i närheten så kom man väldigt nära till ett inre lugn. Vår gapiga guide avbröt den lugnande färden genom att säga "Skus Mhi!" (Excuse Me) med jämna mellanrum.
Vi vandrade i grottor, paddlade kajak, åt god mat och tog ett varmt morgondopp i viken.
En mycket lyckad utflykt tyckte vi båda.
"Erik expects that every man will do his duty"
Nu är vi i Hué, 14 timmar med buss söder om Hanoi. Vi åkte med en sovbuss - en ny upplevelse som vi snart kommer att få uppleva igen. Redan i morgon flyr vi nämligen staden som också besitter ett världsarv, dock inte av samma rang som Ha Long Bay. Citadellet var inte så imponerande som vi hade hoppats på.
Nästan som 121:an
/Erik och Simon
