Himmelriket Hongkong
Efter en rikitgt behaglig resa, som vi avnjöt i en sovkupé tilsammans med en mjuk, jobbig unge och hans far, anlände vi den 23:e till Hongkong. Där blev vi upphämtade av vår värdinna, Linn Erixson, som lotsades oss till det som skulle vara vårt hem de kommande dagarna. Och vilket hem det var... Eller vad sägs som en takvånng med privat toalett och framförallt: egen terass med utsikt över Hongkongs skärgård?
De följande dagarna tillbringades med att utforska alla Hongkongs ansikten:
Första dagen njöt vi av en av världens mest berömda skylines, åkte med anrika Star Ferry, promenerade runt i ett av jorden mest dynamiska finansiella centrum, åkte i världens längsta rulltrappa, och tog hissen upp till den 43:e våningen i den arktiktoniskt utsökta byggnad som Bank of China har som högkvarter.
Den tredje dagen bjöd på något vi definitift inte hade förväntat oss i en världsmetropol som Hongkong, nämligen hajk! Den 12 km långa promenaden tog oss genom ett vindlande landskap som stundltals likande de svenska fjällen, stundtals den tropiska regnskogen. Här njöt vi också av resans hittils kanske skönste ögonblick, när vi fick springa ut i havet från en alldedes öde, vit sandstrand, trötta efter vandring i den 35 gradiga värmen.
Vår privata strand under en förmiddag
Ett stort tack måste naturligtvis tilldelas Anita, Sonny, Alex och Linn som gjorde vår vistelse i Hongkong så lyckad. Vi blev bortskämda med överdådiga frukostar, utökta middagar, privat chaufför och reseguide, och, framförallt, ett väldigt trevligt sällskap!
Hongkongs världsberömda skyline
We're not a toy - We're in Hanoi!
/Cheng & Kim
En förbannad morsa och 6000 soldater
Nu har vi förflyttat oss skonade från missöden från Beijing till Xi'an.
Med hjälp av tunnelbana och taxi tog vi oss til den östra tågstationen i Beijing. Den flygplatsliknande byggnaden var den största stationen vi någonsin sett.
Vi intog våra platser i klassen hard seat efter en liten platsdispyt med den gula flöjtspealande morsan som vägrade inse att vi varken pratar eller förstår jordens sörsta språk.
När luftkonditionering äntligen slogs på och vagnarna sakta började röra på sig så var ett leende nära till hands.
Det enda som kanske skulle kunna uppfattas som ett problem var de kedjerökande kineserna och de högst obekväma sätena, som vi inte suttit på för sista gången...
Tidigt i morse anlände vi i Xi'an uppmötta av välkomstkomitén som representerade Shuyuan, vårt nuvarande hem.
Efter en tupplur, biljettbokning och frukost tog vi bussarna ut ur staden och beskådade Terrakottaarmén.
Här står Erik uppställd för strid i kejsare Qin Shihuangs namn.
Det var en enastående syn, som väl var värt det höga inträdet. Nedgrävt i marken står 6000 soldater i stridsformation som vaktar skaparen av det enade Kina: Qin Shihunag. Kejsarens gravtempel ska tagit 700'000 arbetare 39 år att färdigställa, något som man förstår när man ser att varje soldat har individuella ansikten och kläder.
Gå inte på kafé, se en terrakottaarmé!
/Erik & Simon
Bekymmerslösa Beijing
Den sista heldagen i Beijing har lidit mot sitt slut. Vilket betyder att det är dags för någon slags sammanfattning av den här delen av resan.
Under de två senaste dagarna har vi sett Sommarpalatset, Fågelboet, Himmelska Fridens Torg, Himlens Tempel, Silk Market och Simon hann även sticka in till Maos mausoleum. Andledning till att Simon var ensam om besöka Mao var att Erik hade på sig ett linne, vilket inte är tillåtet i ordförandens närhet.
Simon triumferar framför redan klassisk olympisk mark.
Under de sista dagarna har vi börjat använda ett nytt transportmedel, tunnelbana. Och vi är båda överens om att Beijings tunnelbana ligger några spårlängder före både Stockholms och Moskvas.
Här gör Erik "sälen" vid Himlens Tempel.
När vi besökte Silk Market så hände något mycket speciellt. Simon blev bokstavligen inputtad i ett stånd av en hetsig försäljerska som ansåg att alla knep är tillåtna för att sälja snygga kopior av märkeskläder.
Vi är väldigt nöjda med våra dagar i Beijing. Allting har flutit på utan bekymmer och chansen finns ju att vi återvänder hit en vacker dag.
Erik lättar av glädje från marken på Himmelska Fridens Torg.
Nu drar vi vidare mot nästa etappmål, Xi'an.
/Simon & Erik
Muren
Idag hade vi en punkt på agendan, Kinesiska Muren.
Vi hade uppstigning i ottan för att kunna infinna oss på turistbussen, som inte var anpassad för folk som är över 180 cm.
Den tog oss till foten av de gräsklädda bergen, som muren slingrar sig över. Vi fortsatte till fots uppför berget och tog direkt en paus för en underbar frukost på ett av den nya världens sju underverk.
Vandingen över muren var cirka 10 km lång. Hur muren slingrade sig över bergen med branta kanter på båda sidorna var vackert. Vi frågade oss ett antal gånger hur man kan ha byggt detta mästerverk.
Sträckan på muren över bergen var påfresande i och med att vi både vann och förlorade höjdmeter hela tiden. Men varken trötthet eller regndropparna som började falla kunde störa vårt humör denna dag.
Vi avslutade med lite pinnätande av inhemsk mat innan bussen tog oss tillbaka till huvudstaden där vi nu laddar om inför äventyren som väntar oss i morgon.
/Erik & Simon
Promenad och en Förbjuden Stad
Vad är det som går och går och går men kommer aldrig till dörren?
Man skulle lätt kunna missta "klockan" för att vara svaret. Men nej, idag var det vi som gick och gick och gick.
Det började med en gående McDonal'sfrukost till huvudingången till den Förbjudna Staden.
Först chockades vi av de otroliga folkmassorna som rörde sig i centrala Beijing. Sedan chockades vi av de långa köerna till dagens huvudmål. Och till sist chockades vi av den Förbjudna Stadens storslagenhet.
Folkmassorna som rörde sig över palatsområdet var oändliga och gula. Inte en västerlänning stod att finna. Och frågan är väl om det var vi eller den Förbjudna Staden som var deras huvudattraktion för dagen. För de tittade, tittade och tittade, sedan tog de en bild.
Förbjudna Staden kan inte beskrivas i siffror och med bilder på ett sådant sätt att någon människa kan förstå vad den innebär. Det finns bara ett sätt som man kan vinna den erfarenheten, och det är genom att uppleva den i Beijing.
Efter att vi klivit ut genom porten och över alla höga trösklar så påbörjade vi vår vandring mot toppen av Coal Hill, utsiktspunkten över palatsområdet.
Till följd av en förmiddag i påträngande värme och många tagna steg behövde vi mat. Det hittade vi på en kinesisk restaurang ett stenkast från vallgraven runt kejsarens gamla bostad.
Vi beställde något, vi vet fortfarande inte vad, vi vet bara att det inte smakade som McDonald's.
Smakupplevelsen gav oss ny energi och av det bar av det buddhitiska templet, Lamatemplet.
Det mest sevärda där var en 18,5 meter hög Buddha i trä.
Av bara farten tod vi Drum Tower och Bell Tower på vägen hem. Först då insåg vi hur långt vi hade gått denna fantastiska lördag i augusti. Så vi slutade gå, och satte oss i en taxi tillbaks till vårt förstklassiga vandrarhem.
/Monsieur Östgren & Señor Strömberg
Mittens Rike
Idag har vi avslutat den sista etappen på en oförglömlig, men stundtals påfrestande, resa längs den Transsibiriska järnvägen, och tagit oss til... Beijing!
Att komma in i Kina var en minst sagt omständig historia. På grund av att Kina inte har samma spårbredd på sin järnväg som Mongoliet och Ryssland, var vi helt enkelt tvungna att byta "hjul". Som ni kanske förstår är det inte rikitgt samma sak som att byta däck på bilen hemma... Hela tåget lyftes upp av domkrafter och efter ungefär en timmes arbete hade vi nya boggies (hjul) på hela tåget!
Att komma till huvudstaden i Mitten Rike, kinesernas namn på sitt hemland, var en upplevelse. En stad med Seriges dubbla befolkning är en omställning för en polkagrisbagare och en arbetslös från Gränna. Vi lyckades få en glimt av världens största torg, Himmelska Fridens Torg, samt världens största palats, den Förbjudna Staden, en imponerande försmak av vad som komma skall. Något annat som var storslaget var tydligen... vi. I alla fall tillräckligt för att vi skulle bli uttittade på McDonalds, och sedan fotopgraferade av en nyfiken kines.
Read The Blogg or be a dog! :)
/Alexander & John
Los Ángeles
Nej, vi är inte i staden på den nordamerikanska västkusten - vi är i Ulan Bator.
Man skulle lätt kunna gå på Lonely Planets nedrackning av den mongolska huvudstaden och ge upp allt hopp direkt när de skriver saker som att det är den kallaste och fulaste huvudstaden i världen. Men sedan vi anlände har vi blivit mer eller mindre idel positivt överraskade.
Vi menar, vem kan klaga på 25 grader, sol och kvinnor med oklanderliga kroppar. För trots att det är det folkglaste landet i världen (1,8 inv/km²) så har Djingis khans ättlingar något i DNA:t som gör dem till änglaliknande varelser.
Men nog om det åttonde underverket nu.
Här ser ni Simon posera framför landshjäten Sukhbaatar på tisdagsmorgonen.
Här i Ulan Bator har vi varit goda och duktiga turister. Vi har bland annat besökt Sukhbaatar square, Gandan klostret, två museum och den lokala marknaden som får IKEA att kännas överflödigt.
Vi har bott på UB Guesthouse, det är ett litet mysigt ställe som påminner mycket om en studentkorridor. Frukost ingick i platserna i sovsalen och WIFI är gratis med.
Nu har vi växlat in våra Tögrög i utbyte mot Yuan och riktar således siktet mot Kina.
Tåget avgår kl. 08:05 lokal tid imorgon, och vi förväntas anlända till Peking någon gång efter lunchtid på fredag.
Och här ser ni Eriks poseringskontring framför den mongolska parlamentsbyggnaden
Tack för att ni läser det enda rätta - vår blogg :)
/SImon & Erik
Transsibiriska järnvägen
Då var det över... 5 nätter och 4 dagar på Transsibiriska järnvägen är till ända.
Det har varit minst sagt speciellt. Det har stundtals kännts som ett ändlöst äventyr i en miminal kupé på fyra bäddar där man har suttit och räknat timmarna till nästa måltid.
Men tro inte att vi ångrar vår resa. Tvärtom... det är ett minne för livet.
Vi spenderade dagarna med att sova till kl 12, äta mat, läsa, kolla ut genom fönstret på den enorma björskogen, sova, gå av på någon hållplats då och då och sedan äta lite mer.
När vi fick tag på ryska kex var vi nära att uppnå nirvana. Vi delade kupé med Mika från Helsingfors, han var något bättre förberedd än oss och hade med sig bland annat Havregrynsgröt och Kaffe.
Tack för alla kommentarer!
/Simon & Erik
Mysiga Moskva
Hellu!
Vi lever och har tagit oss till det första målet på vår resa: Moskva! Världens näst största tunnelbsanresystem visar sig verkligen vara... stort, tack till de två snälla kvinnorna som hjälpte oss! I dag har vi klarat av hela den ryska huvudstaden: Röda Torget, Kreml, St. Basil-katedralren och frsamför allt: Lenins Grav! Tufft! Nu bär det vidare not sibrien och 5 dagarn oavbrutet tågåkande!
Här står vi vackra på Röda Torget!
Pling!!! /Erik
17 hours
"17 HOURS" , det kunde varit en grym filmtitel, men sådant är inte fallet. Det är så många timmar det är kvar till take-off på Arlanda. Som ni kan se så är tummarna riktade mot himlen och blickarna riktade mot Asien, först o främst mot Röda Torget, St. Basils katedralen och Kremel, det vill säga Moskva som är vår första destination.
Timmarna innan planet stiger kommer vara nervösa. Jag vill tro att vi är förberedda för det här. Praktiskt, ja, mentalt, nja... Asien är Asien. Jag har gått i väggen i Asien tidigare. Hoppas det inte kommer att upprepas, det kommer att upprepas, tro mig...
Väskorna är packade, passen är fulla med magiska visum som vi nu ska utnyttja.
Peace!
/Simon
